Den där magkänslan

Igår hamnade jag på en pub med ett gäng helsköna människor som var 10-15 år äldre än mig.

Hela lokalen var helt full med karlar i alla åldrar, former och stilar så min fina vän tog tillfället i akt att spana och peka på lämpliga objekt.
På vissa kunde jag hitta "fel" -för kort, för bred, inget hår, och på andra som såg helt ok ut var det istället något i deras sätt som gjorde att de inte var intressanta. Men en kille var bara helt perfekt. Lång, bruna ögon OCH han hade hår! På huvudet!
Hela hans uttryck var mjuk men samtidigt manligt = Väry attractive! Min magkänsla sa att är det nån på det här stället som var värd att bjuda ut så var det han!

Saken är ju den att det inte syns om folk är singlar eller ej så min fina vän löste problemet genom att säga åt sin manlige 40+ vän att gå fram till Mr. Snygging och fråga:
1. Om han är singel.
2. Hur gammal han är.

Och svaren blev:
1. Ja!
2. 22.

Bra! sa 40+'aren, för jag har en tjej du måste träffa!

Så han kom fram och hälsade på mig och resten av gänget, herrejösses va trevlig och artig han var!

Eftersom han nu råkar vara ordningsvakt på puben kunde han inte direkt sätta sig ner och umgås. Men resten av kvällen började han gå förbi vårt bord och spana lite och jag försökte naturligtvis se så het och mystisk ut som möjligt!

När det började bli stängningsdags stod han bakom baren så jag gick fram och lämnade en lapp men namn, nummer och "fika?". Han log och stoppade lappen i fickan.

Förra gången jag skulle "lappa" en kille kunde jag inte, då trodde jag att jag var feg men nu vet jag att det var min magkänsla som sa att han inte var tillräckligt reko för mig!
Heja magkänsla!